Södermöjas fantastiska lera

I september 2022 kontaktades styrelsen för S:1 Lertaget av materialforskaren Alice Fyles som ville undersöka kvaliteten på vår lera. Det handlade om ett tvåårigt forskningsprojekt i samarbete mellan Konstfack och Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). Syftet är att bygga ett digitalt materialbibliotek som resurs för utbildning, konst, formgivning och hantverk, och svenska leror var ett av materialen. Lera från tio olika lertag runtom i landet skulle utvärderas.

Sagt och gjort, i oktober dök Alice upp och Gabriel hade förberett genom att gräva hål i strandkanten. Strax under vassrötter och 30 cm jord dök den fina leran upp som ett grått smör, helt ren och mjuk. Alice fick med sig ett par hinkar och undersökningarna påbörjades.

I juni 2023 fick vi kontakt igen. Då hade Alice drejat och bränt leror i olika temperaturer. Hennes bedömning:

Leran behövde inte tvättas! Den var så fin och slät och ren alldeles ur marken, helt fantastisk! Jättefin lera som defintivt kan användas i vardagen.

Det visade sig att vi har en utmärkt fin lera som vid 900°C blir orange som tegel. Vid omkring 1200°C smälter den och blir till glas, dvs. den kan också användas som glasyr. Tydligen var den också utmärkt att dreja med rakt ur backen. Med andra ord ett prima lergods som kan användas till tegel, pannor, klinker, krukor osv. och dessutom till glasyr av desamma. Med glasyr blir det också vattentätt. Mycket trevligt!

Alice skickade några små prover som finns att beses för den nyfikne, se inläggets översta bild. Den orangea vasen är 100% södermöjalera, ofiltrerad och bränd till 900°C. Den vita vasen till höger är gjord på vanlig vitlera, men den flammiga bruna ytan är en glasyr gjord på 50% träaska och 50% södermöjalera, bränd till 1240°C.

De två små fyrkantiga provplattorna är också 100% ofiltrerad södermöjalera. Den högra bränd i något högre tempereratur. Det syns tydligt hur nen nästan förglasats och är sannolikt vattentät.

Bifogar ytterligare några bilder från hennes experiment. Senare har hon lovat att skicka en bilderbok om undersökningen.

Utöver dessa spännande upptäckter genomförde undertecknad också experiment, men med lerbruk för att mura med. Huvudsakliga ingredienser är lera, sand, ko- eller hästskit samt någon armerande fiber. Många av våra äldre murstockar och grunder murades nämligen i lera, kanske inte ytputsen men för att foga samman tegelstenar och säckdra eller slamma kanalerna. I mitt eget fall bekräftades detta genom att lägga en bit gammalt bruk i en skål med vatten. Snart hade den löst upp sig med samma egenskaper som när huset byggdes för 115 år sedan. Lerbruk är ett fenomenalt material och jag ville reparera med gamla medel. Bevisligen klarar det också temperaturer över 1100°C.